Skador inom sport
Alla sporter medför viss risk för skada – till och med inom lugna sporter som curling eller bowling finns risk för sträckningar. Med det sagt finns det dock helt klart vissa sporter som är mer skadebenägna än andra.
En sådan sport är ridning, som faktiskt toppar statistiken när det gäller allvarliga skador i Sverige. Det är egentligen inte svårt att förstå varför när man betänker att sporten utövas ovanpå ett djur som väger flera hundra kilo, och som har kraft att både kasta ryttaren ur sadeln och krossa alla ryttarens inre organ med en enkel spark. Självklart bär ryttare skyddsutrustning för att förhindra detta, som hjälm och skyddsväst, men det hindrar inte att ryttare ofta drabbas av allvarliga skador som frakturer, hjärnskakningar och krosskador.
Andra sporter där utövarna ofta drabbas av skador är kontaktsporter som fotboll, ishockey, basket och andra lagsporter där spelarna kämpar om kontroll över en boll eller puck. Inom ishockey är det inte heller helt ovanligt att rena slagsmål utbryter på isen, vilket självklart leder till skador liknande de man annars ser i boxning och andra kampsporter. Hockeyn är också en våldsam sport på det sättet att tacklingar i sargen är tillåtna (på vissa nivåer). I andra sporter, som basket, är all form av våld mellan spelarna strikt förbjudet; blir en spelare skadad på grund av kontakt från en annan spelare beror det sannolikt på en olyckshändelse. Skillnaderna i regler syns inte minst på spelarnas utrustning: medan hockeyspelare är täckta av skydd från topp till tå, spelar basketspelare sina matcher i linne och shorts.
Andra sporter har inga skydd trots att de kanske skulle behöva det. Ett sådant exempel är konståkning, där normen både på träningar och vid tävlingar är att åkarna inte bär hjälm eller någon annan form av skydd. Detta trots att det är mycket vanligt med fall, och trots att åkarna på elitnivå hoppar mycket högt, med stor kraft och i hög fart.
Självklart kan dock atleter på alla nivåer och inom alla sporter även drabbas av skador som inte har orsakats av något yttre trauma, utan helt enkelt av en översträckning eller överansträngning, så som nämndes inledningsvis. Av den anledningen har idrottare på elitnivå nästan alltid en sjukgymnast, naprapat eller annan manuell terapeut i sitt team, som kan arbeta direkt med att behandla och rehabilitera skadan på bästa sätt. Om du arbetar som sjukgymnast eller naprapat, och satsar på att bredda din verksamhet, kan det vara bra att veta att du med hjälp av Fakturino kan sälja fakturor, så att du kan få in pengarna från dina fakturor direkt och därmed investera dem i din verksamhet istället. Då kommer du kanske att ha elitidrottare på din bänk innan du vet ordet av.
Det allra bästa för idrottare är dock självklart att förebygga skador innan de uppstår, om möjligt. Det gör man till exempel genom att värma upp ordentligt inför varje träningspass. En bra uppvärmning ska vara minst 15 minuter lång, och gradvis bygga upp till den intensitetsnivå man kommer att hålla under träningspasset. Det är också bra om man får in rörlighet i uppvärmningen, till exempel genom att rulla med axlarna, göra sidohopp och höga knän. Bara joggning räcker oftast inte.